PRISET FÖR DITT KAFFE (UTAN GRÄNSER – 2005)

en förkortad sammanfattning av Medveten Konsumtion

I denna rapport följer Utan Gränser upp rapporten ”Rättvisa i din Kaffekopp” från 2004. Denna uppföljning fokuserar på den globala kaffekrisens konsekvenser för de enskilda människor som kämpar på kaffefälten i Latinamerika, Afrika och Asien. Man valde Honduras i Central-amerika som exempel. I denna rapport kan du läsa odlarnas och kaffe-arbetarnas egna berättelser.

Skuldfällan

Möt Anastacio Pérez som under krisen blev tvungen att be om förskott från kaffeuppköparna. Nu tvingas han varje år betala av på skulden genom att lämna sin skörd till uppköparna – och när det är gjort finns inget kvar för familjen att leva på.

Migration

Möt Digna Emérita Padilla som blivit ”kaffeänka” sedan hennes man tvingats flytta till stan för att få jobb.

Svältlöner

Möt Juliana Gonzalez och hennes barn som efter en dags kaffeplockande tillsammans tjänat 13 kronor.

Barnarbete

Möt Efraim Padilla, 15 år, som sedan tre år tillbaka ensam bär ansvaret för familjens kaffeodling.

Men möt också de människor som kämpar för att förbättra situationen. Utan Gränser har talat med dem som arbetar för att öka kvalitén på kaffet, för att därmed kunna få ett bättre pris. Och med dem som säljer till de alternativa marknaderna; Rättvisemärkt-, ekologiskt- och gourmetkaffe.

Läs om Rogelio López och hans familj som bor i ett riktigt hus och till och med har skaffat bil, tack vare att det kaffe han säljer är Rättvisemärkt. Fler skulle kunna leva som han om fler valde Rättvisemärkt.

Vi har träffat bönder som har diversifierat sin produktion och på så sätt kan komplettera kaffeinkomsterna med andra inkomstkällor. Som Selina Santo, som nu odlar en mängd olika grödor och dessutom har djur.

Läs också om organisationer som tar strid för kaffeodlarnas sak; som vill utveckla bondekooperativen så att de blir en motvikt till de mäktiga storbolagen. Och om odlarnas egna organisationer som ställer krav på Honduras regering och de transnationella kaffebolagen.

Odlarnas intresseorganisationer och de internationella biståndsgivarna är överens – kaffekrisen var ingen isolerad händelse, den var en del av den globala jordbrukskrisen, orsakad av orättvisa handelsregler och en orättvis maktfördelning mellan fattiga och rika. Möt Marvin Pouce på organisationen Cococh som tror att det enda som hjälper är att konsumenterna i den rika världen bojkottar de stora kaffebolagen.

De krav och uppmaningar som Kooperation Utan Gränser förde fram i den första rapporten var vid uppföljningen 2005 på det stora hela fortfarande aktuella. Men sedan rapporten ”Rättvisa i din kaffekopp” lanserades hade det också hänt en del.

USA:s återinträde i ICO

En viktig orsak till att kvotsystemet kollapsade 1989 var att USA i protest hade lämnat Internationella Kaffeorganisationen (ICO), som administrerade avtalet. I september 2004 meddelade USA att man tänker gå in i ICO igen. Bakom beslutet ligger en omfattande lobbying från såväl ICO, den privata kaffesektorn och människorättsorganisationer. Kanske var det argument som den ökande knarkodlingen i Colombia samt den ökande illegala invandringen till USA – direkta följder av kaffekrisen – som gjorde att USA beslutade om återinträde.

Vad USA:s återinträde i ICO kan innebära är svårt att förutse. Att världens mäktigaste land – och största kaffekonsument – åter sätter sig vid förhandlingsbordet torde vara positivt. Men ett återinförande av en reglerad kaffemarknad kommer det inte att leda till, och faktum kvarstår att obalansen mellan tillgång och efterfrågan är fortsatt stor.

Uppförandekoder

Under hösten 2004 offentliggjordes också ett dokument med så kallade uppförandekoder för kaffesektorn. Koderna har antagits efter förhandlingar mellan livsmedelsarbetarnas fackliga international (IUL) och kaffebranschen. De är ett initiativ för att försöka förbättra miljömässiga faktorer och arbetsvillkoren för kaffebönder och lantarbetare. Kaffebranschens jättar, Kraft, Nestlé med flera, har skrivit under kodavtalet. Initiativet välkomnas från många håll, men kritiker anser att uppförandekoder mest tjänar till att ge företagen en ansvarstagande image. Huruvida de verkligen tar ansvar kontrolleras inte. Man menar att koder inte kan ersätta sträng nationell och global lagstiftning eller starka lokala självständiga fackföreningar.

Priset stiger igen

I slutet av 2004, när denna rapport skrevs, var kaffepriserna sakteliga på väg uppåt igen. Medelpriset på världsmarknaden var i december 75 dollar, ett pris som inte skådats sedan februari 2000. Men man konstaterar ändå att den betalning odlarna får fortfarande är långt ifrån tillräcklig för att ge en rimlig levnadsstandard. Det stöder i sin tur påståendet att det inte handlade om en tillfällig kris utan ett djupare strukturellt problem.

Ladda ned en uppföljande rapport här