KLÄDER

Det krävs stora mängder energi, vatten, kemikalier och mycket arbete för att tillverka de kläder som vi kan köpa för en relativt billig peng hos de stora klädkedjorna. Enorma naturresurser krävs för att bistå vårt slit-och-släng- samhälle, vilket påverkar både miljö och människor negativt på många sätt. Den största andelen av de kläder vi köper är dessutom tillverkade i länder långt borta. Hela 90 % av våra kläder tillverkas i Asien. Klädindustrin brottas även med dåliga arbetsförhållanden och textilarbetarnas lön är ofta inte mer än den lagstadgade minimilönen i landet, som ofta är så låg att den inte går att leva på.

När du köper nya kläder bör du tänka på materialvalet och titta efter miljö- och etiska märkningar (se nedan). Bomull är ett av de sämsta materialen ur miljöperspektiv, så välj ekologisk bomull. Odling av bomull är mycket vatten- och kemikaliekrävande och kan orsaka stora miljöproblem och skada människor som arbetar på bomullsfälten. HÄR kan du läsa mer om bomull. Hampa har relativt låg miljöpåverkan, liksom lin och svensk ull.

Färgerna som används för att färga tyg är ofta cancerframkallande. Ett av de stora problemen med de här färgerna är att de är gjorda för att de inte ska brytas ner – man vill ju att ens plagg ska ha samma färg när man köpte det som två veckor eller två år senare – men det gör också att de inte bryts ner i miljön. En av de vanliga blå färgerna som används (Reactive blue 19) har en halveringstid på 46 år under neutrala förhållanden, alltså efter 46 år är bara hälften av färgen borta. Detta kan ställa till stora problem för båda miljön och för de textilarbetare som kommer i kontakt med färgerna dagligdags.

Syntetmaterial så som polyester eller annan plast bör undvikas då en brittisk studie visar att en enda tvätt av syntetiska kläder kan släppa ifrån sig över 700.000 pyttesmå plastpartiklar. Polyester, akryl och polyamid finns i allt från träningskläder till klänningar och varma tröjor. Partiklarna som lossnar från plaggen i tvätten är så små att reningsverken inte kan fånga upp dem och de hamnar till sist i sjöar och hav, och så småningom i vårt dricksvatten.

 

Tips för en medveten konsumtion av kläder
  • Handla i största möjliga mån kläder på second hand.
  • Byt kläder med andra! Håll utkik efter Naturskyddsföreningens klädbytardag som äger rum i april över hela landet, eller anordna en egen.
  • Låna kläder av dina vänner eller på ett klädbibliotek, se länkar till höger.
  • Tänk kvalitet före kvantitet.
  • Laga när dina kläder går sönder istället för att slänga.
  • Sy om när något känns tråkigt så ger du kläderna nytt liv. Kanske kan en tröja bli en kjol?
  • Undvik plasttryck på t-shirts och tröjor då då de innehåller kemikalier.
  • Undvik syntetiska material som polyester, akryl, polyamid och nylon som alla är framställda av plast eftersom de släpper ifrån sig mängder av mikroplaster som hamnar i haven.
  • När du inte vill ha ditt plagg längre, lämna det till en second hand-butik eller en textilåtervinning! Det gäller all textil så som kläder, handdukar, gardiner och andra tyger. Vissa återvinningsstationer och containrar tar även emot trasiga och osäljbara textilier, t.ex. HUMAN BRIDGE
  • Kolla efter pålitliga märkningar.
  • Vädra dina kläder och tvätta dem bara när de verkligen är skitiga. Enstaka fläckar tar du bort för hand i stället för att tvätta plagget i maskin. Tvätta gärna i lägre grader och undvik torktumlaren.
  • Undersök om det i ditt område går att skapa ett bytesrum för kläder.
  • Titta i vår MÄRKNINGSGUIDE efter hållbara märkning för kläder och textil

 

Fördjupning kläder

 

Från råvara till tråd

En stor andel av våra kläder är tillverkade av bomull. Bomull ses ofta som en naturlig och ren produkt, men har i verkligheten ett ganska smutsigt förflutet. Bomullsodling är ett av världens mest kemikalieintensiva jordbruk och bomullsplantan är mycket vattenkrävande. För att producera ett kilo bomullstyg från planta till färdigt tyg behövs i genomsnitt 10 000 liter vatten. Odlingen kan inte bara skada miljön utan även dem som arbetar på fälten och exponeras för kemikalierna. Kemikalierna i bomullsodlingen för att ta fram ett par jeans förorenar ungefär 100 000 liter vatten. Det är så mycket att hälften av alla arter som lever i vattnet dör. Dessutom släpper produktionen ut stora mänger koldioxid som också förorenar vattnet. Det beräknas att ett par jeans orsakar föroreningar av 600 000 liter vatten. Läs mer om bomull HÄR.

Andra vanliga material är syntetfibrer som polyester, polyamid (nylon) och akryl. Dessa framställs av olja som förädlas i flera steg. Oljeutvinning för med sig flera miljöproblem som utsläpp av växthusgaser och flera hälso- och miljöfarliga ämnen. I framställningen används även mycket kemikalier.

Så kallade regenatfibrer, som viskos och lyocell (kallas även Tencel), tillverkas av cellulosa från främst pappersmassa, men även från bambu. Framställningen av viskos orsakar stora försurnande svavelutsläpp och flera kemikalier som kan förorena vattnet används. Lyocell har mindre miljöpåverkan än viskos och processen är helt svavelfri. I rapporten TYG ELLER OTYG från Naturskyddsföreningen kan du läsa mer om olika material.

 

Från tråd till tyg

I processen från råvara till färdig produkt finns många miljöbelastande moment. I textilindustrin används stora mängder kemikalier vid spinning, vävning, tvättning och inte minst färgning. Ungefär ett kilo kemikalier går åt för att producera ett kilo textilier. Inte sällan släpps förorenat vatten ut i naturen och förgiftar floder, sjöar och grundvatten. Kemikalierna innebär även en häslorisk för de människor som arbetar i textilindustrin och bor i områdena runt fabrikerna.

För att jeans ska se slitna ut används ibland så kallad sandblästring, då sand skickas med tryckluft på plagget för att nöta bort färgen. Metoden är förbjuden i Europa eftersom den kan vara extremt farligt för arbetarnas hälsa, men förekommer fortfarande i Sydostasien och Nordafrika. Vid sandblästring med kvartshaltig sand kan arbetarna andas in kvartsdamm som kan orsaka sjukdomar, bland annat den obotliga sjukdomen stendammslunga.

 

Från tyg till plagg

De flesta klädföretag äger inte fabrikerna där kläderna tillverkas utan anlitar leverantörer och underleverantörer i främst låglöneländer. Textilindustrin i dessa länder brottas med dåliga arbetsförhållanden och låga löner för arbetare som syr upp våra kläder. Textilarbetarnas lön är ofta inte mer än den lagstadgade minimilönen i landet, som ofta är så låg att den inte går att leva på. I Bangladesh är till exempel minimilönen 3 000 taka (27 euro) medan organisationen Asia Floor Wages uppskattar att en lön som man kan leva på är 12 248 taka. Arbetarnas lönekostnader brukar utgöra ca 0,5%–3% av den totala produktionskostnaden för ett klädesplagg.

För att kunna försörja sig måste textilarbetare ofta arbeta mycket övertid. Arbetsförhållandena är ofta dåliga, det är dammigt, varmt och högljutt i fabrikerna och arbetsuppgifterna är enformiga. Ofta är det unga, outbildade kvinnor som arbetar i fabrikerna för att kunna skicka pengar till sina familjer på landsbygden.

Källor

A LOST REVOLUTION? (2012) En rapport från Swedwatch om kvinnors situation i textilindustrin i Bangladesh. Här kan du ladda ner rapporten på engelska eller en sammanfattning på svenska.

TEXTILIER MED ETT SMUTSIGT FÖRFLUTET Miljöpåverkan vid tillverkningen av hemtextilier som importeras till Sverige

BOMULL Rapport (2016) från Världsnaturfonden om att textilbranschen ännu är dålig på att använda hållbar bomull